Järna betraktades i slutet av 1939 som en luftskyddsort, innan hade luftskyddsinspektionen endast klassificerat orten som ett luftskyddsföremål. Beslutet kom efter överläggningar och en framställan till Konungen.
Ganska omgående påbörjades en utredning för att planera offentliga skyddsrum och en ny luftskyddscentral. 1941 gjordes en inspektion av den dåvarande luftskyddscentralen i Högvalla där man bedömde att den inte längre var lämplig och att den inte heller skulle gå att uppgradera.
Fjärdingsmannen i Över- och Ytterjärnas polisdistrikt undersökte i december 1940 på begäran av länsstyrelsen om man skulle planlägga för utrymning av områden omkring större industrier i Järna luftskyddsort. Han menade att de industrier som fanns, var avskilda från bebyggelse. Även vid järnvägsstationen var bebyggelsen liten varför bedömningen var att ingen planläggning behövdes.
Luftskyddscentral i ny brandstation
Luftskyddsnämnden i Järna behövde snarast hitta en lämplig plats för en ny luftskyddscentral och föreslog att man kanske kunde bygga den i den tilltänkta brandsstationen. Frågan bordlades i några månader och när den återupptogs hade en kommitté tillsatts för att utreda det nya brandsstations projektet. Tyvärr så kunde man trots långa överläggningar inte bestämma något, utan bordlade ärendet igen. Under sammanträdet lämnades ett skrivelse från Luftskyddsinspektionen via expressbud, med budskapet att en luftskyddscentral måste vara förlagd under mark och inte fick användas för andra ändamål. Först i november 1941 enades luftskyddsnämnden att man skulle börja bygga luftskyddscentralen.
När det gällde den nya brandstationen beräknades kostnaderna bli allt för höga, man skulle bli tvungen att höja utdebiteringen med 15 öre per skattekrona, något som kommunnämnden inte ville göra i detta läge. Tidpunkten mindre lämplig med ett krig som pågick i omvärlden. Man enades därför om att genomförandet av den nya brandstationen skulle skjutas på framtiden. Luftskyddscentralen skulle under tiden värmas med en kamin som provisoriskt värmesystem. Räddningen var när kommunfullmäktige bestämde att man tillfälligt skulle låna upp pengar hos Södermanlands Enskilda Bank i Järna. Byggnaden stod därmed färdig under slutet av 1942, och hade då totalt kostat 84 123 kronor.
Större delen av allmänna luftskyddets personal skulle förläggas till brandstationen. Luftskyddscentralen var under 1943 även avsedd för att innehålla två brandenheter och en avdelning från den tekniska tjänsten (42 personer). Förrådshållningen av brandmaterial skulle göras i garaget som hade flera fönster på båda sidor. Dessa skulle skyddas mot splitter med hjälp av lådor fyllda med singel som vid behov snabbt kunde ställas upp på utsidan. Ritningen nedan visar skyddsrummet där personalen skulle kunna söka skydd.
Hjälpstationen vid församlingsgården
Ett friliggande skyddsrum utanför församlingsgården byggdes och skulle rymma ungefär 50 personer. Man grävde sig ned i marken från gatan som leder utefter stenmuren vid gården och hade högsta punkten av takvalvet nästan i marknivå. Den invändiga takhöjden var 220 centimeter och de 30 centimeter tjocka ytterväggarna bestod av betong som göts i fristående formar.
Innerväggarna murades upp av cementtegel och en trappnedgång ordnades intill den befintliga stenmuren. Skyddsräcken i metall monterades i framkant på valvet samt kring trappnedgången. Från luftrenaren gick ett 120 centimeters rör ovan markytan med en krök på slutet för luftintag. I byggnadshandlingarna framgår också att Torrklosetterna skulle förses med en sits av trä.