Södertäljes luftvärnsställningar

Juli 1937 gjorde Försvarsstabens luftvärnsavdelning en noggrann inventering i hela landet, där man skulle bedöma vilka orter som var i behov av luftvärn. Utgångspunkten var att alla orter skulle anses ha samma läge inom landet, men ett antal olika parametrar skulle bedömas utifrån kommunens befolkningsmängd, om det fanns militära anläggningar inom orten eller viktiga kraft- och elverk samt bensin- och oljelager. Städernas industrier och företag spelade också en viktig roll när bedömningarna skulle göras.

 

 

Förklaring till de olika kolumnerna

1	Militära anläggningar.
2	Kommunikationsanläggningar.
3	Kraft-, och elverk samt transformator- och omformarstationer, bensin- och oljeupplag.
4	Industrianläggningar.
5	Nummer inom gruppen enligt rikskommissionens industrikortregister.
6	Anläggningens namn eller benämning.
7	Värdesiffra 10-1.
8	Värdesiffra 10-1. för broar värdesiffra = 10 tal meter brolängd.
9	Värdesiffra = 1000-tal kW effekt enligt Rikskommissionens för ekonomisk försvarsberedskap förteckning eller i 1000-tal m3 bensin eller olja.
10	För att erhålla ett fylligare värde än endast A,B, etc, bör även anläggningens storlek medräknas. Approximativt torde detta kunna erhållas ur siffrorna på antalet arbetare. Detta antal angivet i 100-tal har multiplicerats med A eller B, vila åsatts ett värde av resp. 10 och 5.
11	I avsikt att förenkla räkningarna har denna kolumn inte medräknats enär den redan i huvudsak är uttryckt i kolumn 10 och föga förändrar slutresultatet.
12	Värdesiffra = 1000-tal invånare.
13	Värdesiffra 10-1 beroende på ortens betydelse ur administrativ synpunkt.

 

När bedömningarna var gjorda sammanställdes behovet av luftvärnsmateriel till fyra olika grupper. A till D. Huvudstaden var redan självklar efter genomförandet av 1936 års försvarsbeslut. Grupp A innehöll tio stycken större och viktigare städer bl a Göteborg, Malmö, Västerås, Trollhättan med sitt kraftverk. Och Norrköping med Holmens bruk och flygplatsen.

Södertälje kom att tillhöra grupp B, vilket kategoriserades som en av 32 viktiga städer, kraftverk och bruk. Några andra som hörde till denna grupp var Nynäshamn med sitt bensinlager och Uppsala slott i. Till grupp C räknades mindre viktiga städer som dock hade viktiga kraftverk och bruk. Slutligen i grupp D placerades kraftverk och bruk som var mindre viktiga i ett nationellt perspektiv.

Landets totala behov visade sig bli 75 st 7 cm luftvärnsbatterier, 285 st 40 mm luftvärnsautomatkanontroppar och 63 st strålkastartroppar. Totalkostnaden för detta beräknades till nästan 100 miljoner kronor året 1938.

 

Rekognosering av platser

Försvarsstabens luftvärnsavdelning beordrade redan i maj 1938 att rekognosering skulle ske vid ett antal orter inom Östra militärområdet. Nämligen Eskilstuna, Hallsberg, Linköping, Malfors, Motala, Norrköping, Södertälje, Åkers krutbruk och Örebro.

Man skulle klarlägga de viktigaste skyddsföremålens läge och hur luftfvärnsområdet skulle planeras. Hur gruppering skulle ske och omfattningen av det arbeten som skulle krävas för att ställa i ordning platser för förbanden. Även samband med ortsmyndigheterna gjordes för att utröna markupplåtelser och förrådsutrymmen. För Södertäljes del var det vid den här tiden planlagt för en tilldelning av ett 7 cm lvakanbatt m/36 (3 pjäser) och två 40 mm lvakantroppar (4 pjäser).

 

 

I ett dokument om luftvärnsförbandens stridsställningar och stridsduglighet från 1940 hittas förband lv 55, L1 i Södertälje med uppställningsplats järnvägsbron. där framgår också att befästningsarbetet ännu inte har påbörjats. Stridsdugligheten bedömdes vara mindre god.

 

Allmänt om Befästningsarbeten

Förbandens personal byggde själva skyddsvärnen med hjälp av arbetslösa som anvisats av kommunens arbetslösehetskommission. Pjäs och eldledningsvärnen byggdes splittersäkra medan ammunitionsrummet med dåtidens mått skulle vara fullträffsäkert.

Kostnaden för befästningarna för ett lvförband fick vara högst 15 000 kr per lvbatteri och 5 000 kr per lvakantropp.

Alla luftvärnsställningar skulle skyddas med stormhinder, bestående av stängsel som skulle skydda mot överraskande anfall av luftlandsatta trupper.

En sammanställning av östra militärområdets 52 stycken luftvärnsförband, visar att dem i stort sätt var godtagbara när det gällde stridsduglighet redan 1940 med undantag av att befästningsarbetet på det flesta platser inte kommit igång ännu. Södertälje hade då endast en ställning vid Järnvägsbron och där hade man ännu inte påbörjat befästningsarbeten, stridsdugligheten bedömdes som mindre god.

Skriftliga avtal upprättades 1943 mellan Stockholms försvarsområde och Södertälje stad gällande tre olika platser i staden som skulle upplåtas mot en markeringavgift på en krona per år, under en tid av femtio år, räknat från 1/1 1941. Det innebär alltså, om avtalen inte avslutades i förtid, att försvarsmakten hade området till år 1991. Inom dessa områden skulle pjäsplatser, ammunitionsförråd och vägar med omedelbar verkan anläggas.

 

Södertäljes luftvärnsställningar

1945 fanns luftvärn utplacerade på minst fem olika ställen i Södertälje och ett i Järna. Klicka på respektive plats för mer information.

Nr	Tidig beteckning:	Beteckning ca 1945:	Plats:	Pjäser 1945:
1	Lv 25, L1	Lv 60	Stockholmsberget	3 st 7,5 cm luftvärnslkanoner, 1 lvksp.
2	Lv 55, L1	Lv 430	Viksängen vid järnvägsbro	2 st 40 mm lvakan, 1 lvksp?
3	Lv 56, L1	Lv 431	Astaberget	2 st 40 mm lvakan, 1 lvksp.
4	Lv 155, L1	Lv 230	Scania-Vabis	1 st 20 mm lvakan i trätorn, 2 st 20 mm lvakan takställningar vid Scania.
5	Lv 156, L1	Lv 231	Baltic	1 st 20 mm lvakan, trätorn, 1 st 20 mm lvakan takställning fabriksbyggnad.
6	Lv 92, L1	Lv 10	Järna viadukt över järnväg	1 st lvksp, i trätorn, 1 st lvksp vägbro.

Avvecklingen

När kriget var slut skulle vissa av den förstärka försvarsberedskapens befästningsanläggningar avvecklas. Försvarsstaben utredde i samarbete med fortifikationsförvaltningen i vilken omfattning befästningarna skulle tas bort när beredskapen upphört. Taggtråd och stormhinder skulle tas bort, likväl som anläggningar med stommar av trä som skulle raseras om det inte låg i nära anslutning till en betonganläggning. Anläggningar på odlad mark i städer samhällen och parker kunde få vara kvar om inga särskilda skäl fanns för att ta bort dem. När det gällde övriga skansar som skulle vara kvar sattes ett fredsstängsel upp för att förhindra olycksfall och intrång. Inredningarna i skansarnas skyddsrum såsom kaminer, luftreningsaggregat och telefonväxlar m.m togs bort och samlades i större förråd.

I Södertälje fanns ställningarna kvar under en lång tid efter kriget, och jag har ännu inte lyckats få reda på när de slutligen revs. Kanske finns det någon läsare som vet mer om detta?