Krigsuppgifter
De krigsuppgifter som redovisas nedan kan förefalla för stora med hänsyn till hemvärnets utbildning och utrustning på 1940-talet.
Efter 40 års verksamhet (år 1981 reds. anm.) kan man konstatera att det alltid varit så att hemvärnets uppgifter ligger i överkant på vår kapacitet. Detta är dock avsiktligt därför att man vet att vad som saknas i utbildning uppvägs av viljan och initiativkraften och vad som saknas i utrustning uppvägs av förmågan att utnyttja alla andra till buds stående medel för att uppväga bristerna.
Under beredskapsåren och fram till början av 1950-talet fördelades krigsuppgifterna till plutonerna på följande sätt.
1:a plutonen i Salem
1. Spärra och försvara vägspärr i vägkorset Stockholmsvägen-Tumbavägen vid Åkerslund intill Bornsjöns östra ände.
2. Bevaka telefonstationen i Högantorp och telekabelkorset vid Åkerslund.
3. Försvåra luftlandsättningar på öppna fält vid Fogelsta-Hallinge-Bergaholm-Ladvik.
2:a plutonen i Rönninge
1. Bevaka järnvägstunnlarna väster om Rönninge station samt spårvallen över sjöpasset Dånviken-Uttran.
2. Bevaka järnvägs- och telefonstationer i Rönninge.
3. Beredd förstärka 1:a plutonen vid spärrförsvaret vid Åkerslund.
3:e plutonen i Grödinge
1. Bevaka sprängmedelsupplagen i Kassmyra (som då var ett stort förråd).
2. Bevaka Uttrans järnvägsstation.
3. Bevaka telefonstation i Smällan.
4. Försvåra luftlandsättningar på öppna fält vid Tyttinge-Tvetaberg.
4:e plutonen 1 Grödinge
l. Spärra och försvara vägspärr vid sjön Axaren.
2. Spärra och försvara vägspärr vid Kyrksjön norr om Grödinge kyrka.
3. Försvåra luftlandsättningar på öppna fält vid Viads- och Uringeområdena.
De vägspärrar som omtalas här var i första hand s.k. bilspärrar som tillverkades av långa grova timmerstockar som borrades och bultades ihop till cirka 5 meter höga pyramider och som kunde vältas fram eller till baka beroende på om de skulle vara stängda eller öppna. Dessutom fanns upplagda stora stenblock som vid behov kunde vältas ner i timmerspärren. I anslutning till dessa spärrar skulle också vara förberett för nedsprängning av timmerbrötar. Detta åstadkoms genom att man på höga grova träd, cirka 1 meter över mark, anbringade erforderliga sprängladdningar som sedan i ett förutbestämt läge detonerade och träden föll ned över vägbanan. Dessa brötar skulle helst vara minst ett tiotal träd i varje bröt.
Utöver dessa krigsuppgifter gällde generellt för hela hemvärnsområdet att om en fiende invaderar, forcerar och kastar undan hemvärnet, så ska hemvärnsgrupperna övergå till ”fria kriget”. ”Fria kriget” innebar att man skulle söka sig in i skogarna till lämpliga gömställen och där reorganisera grupperna. Därefter skulle man nattetid genomföra överfall på fientliga staber, transporter, förråd m.m.
Larmning av grupper, plutoner eller hela hemvärnsområdet genomfördes regelbundet, antingen per telefon eller med ordonnans. Telefonstationerna voro bemannade dygnet runt genom att personalen bodde på stationerna, eller rättare sagt hade telefonstationen i ett rum i bostaden. Detta system var en stor fördel vid larmningar. På stationen fanns listor med hemvärnsmännens namn och telefonnummer. Hemvärnschefen kunde då ringa till stationen och be telefonisten att larma efter en viss lista, varefter telefonisten ringde runt till hemvärnsmännen och sedan larmet genomförts rapporterades till hemvärnschefen vilka som inte anträffats.
Larmning med bud tillgick så att hemvärnschefen sände en cykelordonnans till plutoncheferna, varefter dessa med Sina ordonnanser larmade gruppcheferna o.s.v. Budlarm genomfördes både sommar- och vintertid och kunde vintertid ibland bli påfrestande. Cykelordonnansen hade då att åka från stabsplatsen i Rönninge 15 km till plutonchefen i Viksberg eller cirka 20 km till plutonchefen i Olberga i Grödinge. Efter genomfört larm måste ordonnansen omedelbart återvända till stabsplatsen.
För att öva plutonerna på krigsuppgifterna och för att övningarna skulle bli realistiska, användes då s.k. B-styrka, vilken alltid utgick ur det egna hemvärnsområdet.