Denna luftvärnsställning i Nynäshamn bestod av två stycken 40 mm luftvärnsautomatkanoner och sattes upp i början av år 1940. Men det var först i början av år 1941 som den bemannades med personal från en annan luftvärnsställning i Nynäshamn (Lv 50). Först under slutet av år 1942 var alla värn m.m. i funktionsdugligt skick. Harald Stigholm var den första chefen för lv 51. Den 15:e november år 1942 krigsplaceras Lstfänriken H.A. Wiklund som troppchef vid lv 51.
Den första april år 1940 tecknades nyttjanderättsavtal av marken vid Jättekastet (Grankotten nr 7) mellan en privat markägare och Stockholms försvarsområde. Avtal för att nyttja mer markområde (Grankotten nr 8) tecknades 30:e april år 1942 mellan markägaren och försvarsområdet.
Förläggning och expedition
Sven Rydén som var batterichef på luftvärnsställningen i lv 20 var delaktig i rekognoseringen av denna luftvärnsställning (lv 51). Under mitten av oktober år 1940 lämnade han förslag på utbyggnad till ingenjörsofficeren vid Stockholms försvarsområde, övlt. Folke Lundeberg.
Det fanns en lämpligt plats för köket som kunde placeras vid uppfartsvägens norra sida. Att ansluta vatten och avlopp till kommunens nät var däremot mycket besvärligt, sträckan var ca 85 meter till närmaste anslutningspunkt varav ungefär 60 meter behövde sprängas ner. Avloppet skulle inte gå att dra samma väg, utan behövde dras ner till skolgatan, en sträcka på över 150 meter varav 70 meter behövde sprängas. Då detta skulle bli mycket kostsamt, förslog han en annan lösning, nämligen att en vattenpost väster om ställningen ca 85 meter från köket skulle användas, därifrån skulle personalen köra eller bära vattnet till kök och baracker. När det gällde avloppsfrågan föreslogs en provisorisk lösning med isolerade ledningar lagda på grunt djup, för att på så sätt undvika sprängning. Att ansluta till kommunens elnät var inget problem.
Ingenjörsofficeren menade att barackerna, en 24-manna och expeditionsbyggnaden från Götene borde sammanbyggas. Detta hade inneburit svårigheter att maskera dem och hade stuckit ut från den närliggande bebyggelsen. I juni 1942 rapporterar platsbefälhavaren i Nynäshamn, G.E. Johnson att Sprängningsarbetena för avloppsledningen nästan är helt färdig, och nerläggning och igenfyllning kan göras. Det pågår också arbeten med infanteriställningar ett fåtal som ska göras. Skyttevärnen som är 14 till antalet är färdiga omkring år 1945.
Ordningställande av grupperingsplats
När beslutet kom i slutet av oktober år 1940 från befälhavaren fo 44, att platsen skulle iordningställas, skulle kostnaderna hållas nere genom att använda personal från ortens grupperade lvbatteri (lv 20). I början av november pågick befästningarbeten parallellt på både lv 20 och lv 51, och hade då avsevärt fortskridit.
Flytten till den färdiga grupperingsplatsen gjorde den 14 januari 1941 med eldlednings, signal och första pjäsavdelning samt eldledningsinstrument och pjäs med tillhörande handmagasin av ammunition. Dagen efter skulle flytten fullbordas, då pjäs nummer två med tillhörande magasin. Så snart bägge pjäserna var avbröstade i de nya värnen beräknades pjäserna vara eldberedda.
Ammunitionen flyttades från den andra ställningen (lv 50) vid oljeraffinaderiet, 1907 stycken enhetspatroner till 40 mm lvakan. Det tog flera dagar att flytta ammunitionen mellan de två ammunitionsföråden som bägge var insprängda i berg med ståldörrar. Ammunitionsförrådet i denna ställning hade ett ”tak” av gråberg på mellan 7-8 meter. Från Lo 46 b förråd hämtades ny sängutrustning för hela troppen. Barackerna med inredning var nu helt färdiga.
I april år 1942 uppmärksammades problem med isbildning vid det nedre ammunitionsfickorna i värnen. Det kunde bli så pass illa att dörrarna inte gick att öppna. Dörrarna vilka öppnades utåt, var besvärliga då utrymmet i värnet var trångt. A 401 arbetade med att ta fram lösningar för detta som drabbade flera batteriplatser.
BESLUT OM CENSUR
Harald Stigholm lämnar efter sig en skrivelse till fo 44 som handlade om att förbandschefen vid krig eller krigsfara hade rätt att förhindra förräderi eller andra för rikets säkerhet menliga brott. Om förbandschefen misstänkte att någon bland manskapet ägnade sig åt detta när han skrev brev, skulle förbandschefen kvarhålla försändelsen och omedebart underrätta närmaste högre chef och polismyndighet som kunde besluta om censur. Beslaget skulle ske med största försiktighet, så att det inte skulle upptäckas av avsändaren.
Geodetiskt inmätta mål
Första februari 1941 hette chefen vid luftvärnsbatteriet A.G. Skeppström, dock var det endast under en kort tid sedan kom Stigholm tillbaka. Han bad i en skrivelse till fo 44 om att få fast bestämda mätpunkter (geodetiskt inmätta mål) från eldledningsplatsen för att kunna justera in avståndsinstrumenten. Först i december 1942 finns inmätta mål för beskjutning. Se nedan:
ÖvningAR
Målflygning utfördes med jämna mellanrum som anfall mot pjäsplatsen för att öva upp personalens snabbhet. Stört och låganfall utfördes mot pjäsplatsen och även mot oljeraffinaderiets och Telegrafverkets områden, så att anfallen kom från olika håll.
I mitten av februari år 1941 befann sig personalen på Väddö för skjututbildning. I sammandraget får troppchefen beröm över att förbandet gjort bra ifrån sig i förhållande till en inspektion som varit en månad tidigare.
Den 20 februari genomförde Stabschefen vid Stockholms luftvärnsregemente en inspektion av luftvärnsställningarna lv 20 och lv 51. Posten hade ett osäkert uppträdande. Troppen var eldberedd inom föreskriven tid. God hållning och militäriskt uppträdande hos troppchefen och personalen. Det var bara en luftbevakningspost utsatt, varför troppchefen anmodades att förstärka den med en man.
Eftersom troppen bara för en månad sedan flyttat in i ställningen, var den inte helt färdig vid den här tidpunkten. Arbeten pågick med att sätta upp taggtrådsstängesel, Larmanordningar saknades i barackerna, E värn och signalvärn var ännu inte utförda. Förbandet bestod i februari av en landstormsofficer i reserv, sex underbefäl, en frivilligt tjänstgörande samt 39 man från linjeförband. Totalt 47 man.
Januari 1942 inspekterades den så kallade expeditionslådan. Den förvarades hos 4:e bevakningskompaniet och innehöll B-instruktion, Fältstamrullan, inkallelseordrar samt terminslöneböcker. Allt var i sin ordning och rapporterades till fo. 44.
Den 14:e april år 1943 avrustades och hempermitterades personalen. Den 23 augusti 1943 organiserades förbandet återigen med 50% av sin personalstyrka. Den 29 mars år 1944 var luftvärnsförbandet i Nynäshamn satt i beredskap 2. Det innebar att eldberedskap fanns efter endast 20 sekunder.
I juli månad år 1944 fick luftvärnsförbanden nya nummer. Lv 51 skulle nu benämnas 433.lvakanbatt. Lv 3 var från den 15 maj 1945 organiserande myndighet för samtliga territoriella luftvärnsförband (Södertälje, Nynäshamn och Järna) inom Stockholms försvarsområde. Samtliga luftvärnsförband hempermitterades också vid detta datum, då fred inträtt. Det innebar att man påbörjade avveckling av beredskapen.
Fortfarande en bit in på 1970-talet fanns ställningen kvar, men området är idag bebyggt och allt från den här tiden är med största sannolikhet borta.
Källdokument som använts från Stockholms försvarsområde
| År | Dnr | Innehåll |
|---|---|---|
| 1940-11-15 | 7 | Anhållan om utbyte av personal |
| 1940-11-16 | 6 | Anmälan om värnpliktig hempermittering |
| 1940-11-19 | 12 | Anmälan om personalförflyttning |
| 1940-11-26 | — | Utnyttj av civil arbetskraft |
| 1940-11-30 | — | Personaluppgift |
| 1940-12-04 | 28 | Instr för målflygare |
| 1940-12-12 | 39 | Instr angående sjvtj |
| 1940-12-16 | 41 | Förslag t manskap pjäsmekanikerkursen |
| 1941-01-08 | 11 | Angående grupperingsplats |
| 1941-01-13 | H 20 | Tillägg till B-instr |
| 1941-01-21 | 20 | Amförråd |
| 1941-02-01 | 38 | Anmälan |
| 1941-02-06 | 43 | Sid till B-instr |
| 1941-02-13 | 52 | Anhållan om bestämmelser rör hempermittering |
| 1941-02-17 | 62 | Angående återkallelsehandlingar |
| 1941-02-19 | H 138 | Uppgiftskort för värnpliktiga jordbrukare |
| 1941-04-02 | H 264 | Ambesked |
| 1942-01-30 | — | Inspektion |
| 1942-04-25 | 137 | Lvoff |