Till skydd av Nynäshamns oljeraffinaderi fanns en 40 mm luftvärnsakantropp. Det var faktiskt Sveriges första raffinaderi som kom till tack vare Axel Ax:son Johnson, som köpte upp betydande markområden i Nynäshamn redan i början av 1900-talet, men först under februari år 1928 började bygget, som gick snabbt, då produktionen kunde starta redan i december samma år. Under beredskapsåren 1939-1945 spelade oljeraffinaderiet med sina lager en mycket viktigt nationell roll för hela Sveriges försörjning, då det rådde importstopp på många varor.
Under julen år 1939 hölls en julfest inom förbandet. 96 kronor hade samlats in via radiotjänst och resterande sju kronor och 48 öre samlades ihop av manskapet. Detta är med några ord en beskrivning över vår julafton, till alla de, vilka haft besvär med hopsamling och utdelning av medlen framföres manskapets varma tack.
Julfesten började på julaftonen kl.18.00 varvid serverades kaffe med bröd, småkakor och tårta varunder ljusen i granen och på de festligt dukade borden voro tända. Omedelbart efter kaffedrickningen vidtog utdelningen av julklappar, dessa voro gåvor från H.K.H. Kronprinsessans insamlingskommitté. Likaledes utdelades cigaretter och andra tobaksvaror.
Efter ett tal för fosterlandet utbringades ett leve för Sverige och julfirandet fortsatte under angenäma former till kl. 20.00 då smörgåsar och pilsner serverades. Under allsång och uppläsningar samt glöggdrickning fortgick så festen tills tystnaden gick. Bland gåvor till förläggningen märktes bl.a. ett femtiotal böcker en grammofon med skivor, samt diverse konserver.
JAnuari 1940 – Inspektion av förbandet
Batteriplatsen var belägen inom södra delen av oljeraffinaderiets område, därifrån kunde troppen, då den var eldberedd, fylla den förelagda uppgiften. Förläggningen av personalen var ordnad för huvuddelen (36 man) i en byggnad omkring 500 meter från batteriplatsen, under det att återstoden (7 man) var förlagda tillsammans med ett bevakningsdetachement (4. bevakningskompaniet) omkring 100 meter från batteriplatsen. Telefonförbindelse mellan de båda förläggningarna fanns ännu inte. Utlåtandet vid inspektionen var att baracker skulle uppföras omedelbart intill pjäsplatserna. Det var troligt, att raffinaderiets ägare skulle vara villig att bekosta anläggning av nödvändiga baracker. Ett belopp nämndes på 15 000 kr. Dessutom ansåg ingenjör Ågren att det var mycket troligt att ett lektionsrum skulle kunna ställas till förfogande.
Vid inspektionen testades stridsberedskapen genom intagande av stridsberedskap III, varefter flyglarm gavs. Troppen blev eldberedd först efter sju minuter, vilket var för lång tid.
Utanför Nynäshamn fanns en linje av luftbevakningsstationer, på omkring 10 km avstånd. Någon direkt telefonförbindelse med någon av dessa fanns inte vid den här tidpunkten. Inom Nynäshamn fanns en luftbevakningsstation, som hade telefonförbindelse genom Nynäshamns växelstation. En luftvärnsrapport, som insändes från en luftbevakningsstation på Nåtarö under tiden inspektionen pågick, behövde 11 minuter på sig innan den nådde troppens förläggning.
Egen luftbevakning
Vid batteriplatsen hade man organiserat egen luftbevakning, för vilken ett signalskjul har uppbyggts, det var den enda lösningen just nu, som skulle kunna hinna alarmera troppen i tid. Dock var det svårt att upptäcka ett flygmål på mer än en halv mils avstånd, därför kunde inte troppen alarmeras förr än högst 1 minut innan flygplanet nått skyddsföremålet. Slår man samman detta med tiden för intagande av eldberedskap (sju minuter) kunde troppen inte fylla sin uppgift, såvida den inte ständigt var beordrad till stridsberedskap II (40 sek.) Inspektören föreslog därför att telefonförbindelser skulle ordnas med så stort antal som möjligt av de yttre luftbevakningsstationerna, så att alarmering efter rapport därifrån kunde ske.
Pjäsvärnen vid den här tidpunkten var förberedda genom att gjutformar var färdigbyggda, men arbetena med gjutningen hade avbrutits på grund av den starka kylan. Maskering hade hittills endast utförts, då eldexersis inte ägt rum. Skenanläggningar hade man inte ens tänkt på före inspektionen. Maskering och skenanläggningar behövde utföras dels för troppens räkning och dels för att dölja skyddsföremålet. Eldledningsvärn var inte påbörjat. Planen var att det skulle ligga i närheten av den södra pjäsen. Ställningen var högt placerad.
Den utförda övermålningen av Cisternerna var inte bra som maskering. Det saknades maskering och skenanläggningar för anläggningens räkning, men ingenjör Ågren var villig medverka till allt, som kunde vara lämpligt, och skulle med tacksamhet ta emot anvisningar från sakkunnig officer.
Utbildning och övningar
Truppens allmänna uppträdande bedömdes vara gott. Eldexercisen snabb. Säkerheten brast dock hos en av pjäscheferna. Noggrannheten kunde inte kontrolleras då inga miniatyrmål för riktövning eller kammarskjutning anordnats. Den teoretiska undervisningen har försvårats av brist på lokal där hela troppen kunnat samlas. Skarpskjutning under innevarande period hade inte genomförts. Inte heller övningar med gevär då troppen ännu inte fått ut sina rekvirerade gevär. Man konstaterade att medel behövde ställas till troppchefens förfogande för att anordna rikt- och skjutövningar, såsom rörligt miniatyrmål, pilotballonger och kammarskjutningsbana. Anläggningens ledare ingenjör Ågren ville medverka till att en lämplig kammarskjutningsplats anordnades i närheten av batteriplatsen. Dessutom skulle det undersökas om det gick att ordna skjutning med kg på 200 – 500 meters avstånd mot ett terrängföremål som kulfång.
Vakttjänsten var mycket enkel, då ett bevakningsdetachement (4. bevakningskompaniet) skötte den huvudsakliga bevakningen av anläggningen. För säkerhetstjänstens räkning var det däremot vanskligt att ett flertal utlänningar var anställda vid raffinaderiet. Man undersökte därför alla anställda av utländsk nationalitet noga.
Flygfotografering
På begäran av A. Johnson & Co vid oljeraffinaderiet utfördes flygfotograferingar för att se om olika typer av provmålningar, camouflagemålningar av cisternerna skulle ha avsedd effekt. Pjäsplatserna låg ungefär 200 meter väster om oljecisternerna. Fotograferingen beställdes från F 2 den 24/1 av militärbefälhavaren R. von der Lancken. Bilden ovan är tagen den 27 januari och visar området som vid tillfället var täckt av snö.
Brist på kommunikation
Vid målflygningar i slutet av januari uppdagades stora svårigheter för troppchefen och Eldledningsavdelningens mätare att göra sig höra, då avståndet mellan pjäserna var 50 meter och man sakande huvudseltelefoner. Man hade förvisso två stycken små megafoner men dessa var inte till någon hjälp. Man behövde verkligen få tillgång till avsändareapparater för avståndsmätare, kursvinkelmätare och fartmätare, samt mottagareapparater för korrektörinställare och avståndsinställare på de två pjäserna. Det saknades också runt 125 meter kabeltråd, batterier och fördelningsdosor.
I slutet av januari och februari pågick teoretisk undervisning av läran om mätelement och skjutelement, samt skjutningar vid Väddö den 29 januari som visade att manskapet tillgodogjort sig utbildningen på ett bra sätt. Utöver detta sköt man även med gevär på skjutbana, samt med armérevolver m/87.
Bristfällig utrustning
Utrustningen inom troppen var till en början inte förstklassig. Gasmasker saknades helt. Flera plagg var malätna, och i dåligt skick. Vid den här tidpunkten saknades även ett eget förråd vilket var önskvärt.
Februari 1940 – Fänrik Bjäärnheim om pjäsplats
I fänrik Ingemar Bjäärnheims rapport den 17 februari, Yttrande angående pjäsplats, menade han trots att kursvinkelmätning var svår vid flyghöjder under 300 meter, då pjäsplatsen var högt belägen. Att det var en stor fördel att pjäsplatsen var belägen mitt i skyddsföremålet, men på grund av skyddsföremålets storlek behövdes kompletterande skydd i västlig riktning genom uppställning av luftvärnskulspruta i närheten av vattentornet.
Förläggningen, som tidigare konstaterat, var för långt i från pjäsplatsen vilket gjorde det svårt att besätta pjäserna tillräckligt snabbt vid larm. Detta skulle avhjälpas när den nya baracken för troppen kom på plats i slutet av februari. Fänrikens slutsats i rapporten var att pjäsplatsen var den bästa tänkbara med hänsyn till uppgiften att skydda oljeraffinaderiet.
april 1940 – Under bar himmel
Chefen för troppen, anmälde till Stockholms försvarsområde att all ammunition till troppen förvarades under bar himmel, endast täckt av presseningar. Värnen till pjäser och instrument var ännu inte byggda. Han förslog att ett ammunitionsmagasin skulle byggas.
Styrkebesked 12 april
| OFF | UBEF | MANSKAP | |
| Troppchef, Fänrik K.A. Larsson | 1 | ||
| Troppadjutant | 1 | ||
| Materielförvaltare | 1 | ||
| Kommissarie | 1 | ||
| Bilförare | 1 | ||
| Signalist underbefäl | 1 | ||
| Signalister | 2 | ||
| Pjäschef | 3 | ||
| Servismanskap | 15 | ||
| Avståndsmätare (1928 års klass) | 2 | ||
| Eubef | 1 | ||
| Emanskap | 6 | ||
| Trossmanskap | 5 | ||
| Trosschef | 1 | ||
| Summa: | 1 | 8 | 30 |
Ett telegram om utökat bevakning visar hur viktigt oljeraffinaderiet var för landets försörjning.
Förslag till befästningsarbeten
Troppchef KA. Larsson lämnar sina förslag på befästningsarbeten till Stockholms försvarsområde
Översiktskiss
Pjäsvärn två stycken i enlighet med anvisningar. Värnets höjd skulle vara 1,05 meter istället för 0,8 meter. Ur säkerhetssynpunkt gick det inte att skjuta med för låg elevation (under 5 grader), på grund av att oljebolagets cisterner låg hindrande i vägen. Arbetet med pjäsvärnen var nu påbörjad, stommen byggd och material och verktyg var levererade till platsen. Kostnaden beräknades till 650 kr per värn då allt arbete skulle utföras av troppen personal.
Eldledningsvärnet byggdes i anslutning till det norra pjäsvärnets skydd av sandsäckar. Av en tillfällighet råkade den platsen vara den enda tänkbara, då platsen mitt mellan pjäserna utgjordes av en stor svacka vilket gjorde platsen omöjlig att använda för att sikten blev för dålig. Någon annan plats var inte heller tänkbar på grund av vådaskott mot eldledningsplatsen. Den utvalda platsen var skyddad, då pjäsen i den riktningen hade en död vinkel i den riktningen.
Amrum Kostnadsberäkning 640 kr.
Signalstation
Något värn för signalstationen bedömdes inte behövas, då den hade förlagts i en nybyggd barack i ett läge där en fullträff skulle behövas för att slå ut den. Signalstationsvärnen som var beskrivna i bygganvisningarna var inte heller skyddade mot fullträff av medeltunga/tunga bomber, varför troppchefen K.A. Larsson bedömde att det var onödigt att bygga.
På platsen byggdes trappor och planer till förläggningsbarackerna i trä. Samtliga arbeten utfördes av troppens egen personal.
Fortsatt brist på utrustning
Chefen för luftvärnstroppen påpekade den 16 april i ett brev till intendenten Stockholms försvarsområde att det var ohygieniskt att manskapet fick ligga på madrasser utan lakan. Särskilt då minst sex olika omgångar landstormsmän legat på dessa innan. Förslag lämnades om att få ut några omgångar lakan per person.
Vid målflygningar i mitten av april visade det sig att personalen ännu inte hade uppnått tillräcklig förmåga att sköta sina befattningar vid pjäsen, varför troppchefen beställde fler målflygningar.
Maj 1940 – AMvärn
Svenska Väg aktiebolag levererar en specialdörr med karm som ska monteras för amrummet.
Juni 1940 – materialinspektion
Den sjätte juni 1940 inspekterades troppens materiel av luftvärnsingenjören Sven Hasmats från Stockholms försvarsområde.
Vid inspektionen hade troppen ingen vaktpost vid grinden. Bevakningen sköttes av en post ur 4. bevkompaniet, vilken patrullerade på vägen vid uppgången till troppen. Utan att uppvisa någon som helst legitimation tilläts luftvärnsinspektören passera upp till troppen, där vid förfrågan efter troppchefen en man välvilligt åtog sig att följa med upp till pjäserna, där troppchefen befann sig. Någon legitimation behövdes ej heller här.
En grundlig materielvård vid pjäserna med isärtagande av mekanism och automat pågick vid hans besök. Under tiden befann sig troppchefen solbadande ett stycke från pjäserna. Beredskap III var anbefalld.
40 mm pjäserna, nr: 262 och 265 m/38, hade stått på platsen sedan hösten år 1939. I december hade dåvarande troppen under lstlöjtnant Lundström hempermitterats och därför inoljat materielen för vinterförvaring på platsen. När den nya troppen uppsattes i april under nuvarande troppchef, befanns pjäserna inoljade med tjocka lager Armol. Under denna fanns trots det stora mängder rost.
Mycket tid fick nu läggas ner på att vårda pjäserna under ledning av en självutbildad pjäsmekaniker, som det i civila arbetade som maskinmontör. Rosten hade slipats bort, så gott det gick med slippasta. Pjäserna hade skjutit ca 150 skott vid Torö i oktober 1939, vilket framgick av skottlistor och pjäsjournalerna. C-olja användes för eldrören. Korrektörerna gick klanderfritt på båda pjäserna. Elevationen gick något tungt på pjäs 262.
Reservackumulatorer saknades, då dessa var på laddning vid Oljebolaget. En elektriker fanns på troppen, som i det civila var montör vid Konsum i Stockholm. Denne hade förutom installation i barackerna utfört reparationer av elektriska utrustningen på pjäserna. Bl. a. har det varit fel på reostaterna och överslag i flera kopplingsdosor.
Verktygslådorna hade placerats i värnen. Barr och annat skräp blåste in i värnen och hade till följd, att lådorna blev fulla med skräp, när de stod öppna. Fettsprutorna till båda pjäserna var oanvändbara, beroende på att en bottenbricka saknades.
En målanordning med flygmaskin mellan två master fanns uppsatt. Luftgevär hade rekvirerats flera gånger hos Stockholms försvarsområde men inte erhållits.
Ammunitionen förvarades dels i värnen, dels i ett i berget insprängt förråd. En särskild hissanordning hade anordnats för uppforsling av ammunition. Vid tillfället fanns 1 906 stycken spränggranater vid troppen.
Observationskikaren stod i solen utan solskydd. Pensel fanns i förläggningen. Observationsposten förstod sig på dioptriinställningen men hade inte observerat möjligheten att ändra ögonavståndet. Detta var nu alldeles fel inställt för honom. Ögonavståndsinställningen gick mycket tungt, troligtvis på grund av bristande smörjning och rengöring samt på grund därav, att den inte använts.
Avståndsinstrumentet, 1,25 m, justerades ungefär en gång i veckan.
Terrängpunkter fanns, men justerlinjalen var ej uppställd. Rättelse kommer att ske.
Kursvinkelinstrumentet var ej uppställt och kan sällan användas på denna plats, enär flygarna uppträda på för låga höjdvinklar. Bland materiel, som rekvirerats genom F.O. men ej erhållits, kan nämnas:
Reservackumulatorer, Övningsprojektiler (ha tillverkats vid troppen) Glödlampor till pjäserna (ingen reserv finnes nu), Luftgevär, Gasmasker.
Stockholm den 9. juli 1940.
Sven Hasmats
Lvingenjör.
Augusti 1940 – maskering av pjäsplatsen
Styrkebesked den 6 augusti 1940: 39 man. Troppchef Arne Larsson
29-30 augusti 1940 Rådgivning för maskering av vpl Lagerheim K A L
Råden som lämnades till respektive kompani och batterichefer sammanfattades i en rapport.
Läge på kalt berg invid oljans anläggningar. Barackerna är uppförda och målade i maskeringsmönster. Ett omaskerat system av trätrappor är väl synligt liksom uppfordringsverket för ammunition och även blanktrampade terrängen. Två pjäsvärn är uppförda av sandsäckar och delvis maskerade.
Med hänsyn till att barackerna ligger invid huvudvägen till såsom tillhörande oljans anläggningar måste lämpligheten av maskeringsmålning här ifrågasättas. Sådan måste vara synnerligen perfekt för att icke verka avslöjande, varjämte ju vintersnön medför svårigheter, vilka icke uppstå för alternativet arbetarbaracker. Vissa maskeringsråd åskådliggörs av skissen bil 2.
September 1940 – bärgning av spärrballong / inspektion
4/9 1940 A 401 har inkallat 41 värnpliktiga lstmän för avlösning av beredskapsförbandet Lv50.
21 september manskapet vid Lv 50 har bärgat och omhändertagit en störtad spärrballong vid Fräksta gård i Sorunda. Ballongen sändes till Bofors.
27/9 Inspektion
Kapten G G:son Sjöberg inspekterade den 27 september 1940 lv förbanden i Nynäshamn.
Personalen hade dagen innan fått vaccin mot Tyfus varför flertalet vid inspektionen var febriga. Några saker som framgår är att matsal och dagrum ännu inte är byggda utan endast planerade.
Oktober 1940 – Larmövning
2 oktober 1940 skriver troppchef Max Petersson att det finns behov av geodetiska punkter, just nu fanns inga tillförlitliga uppmätta.
Skåpen i manskapsbaracken är för små, och inredning saknas för att soldaten ska kunna hålla ordning på sina persdelar.
Larmprövning den 9 oktober kl 01. 00 truppen eldberdd 01.10 = 10 min
Personalstyrka 49 man varav 33 var närvarande.
November 1940 – styrkebesked
Styrkebesked 1/11 1940
| Förband | off | lst off | uoff | lst uoff | manskap | summa | grupperingsplats | |
| linje | lst | |||||||
| Lv 50 | 2 | 1 | 45 | 48 | Oljebolaget, Nynäshamn | |||
2 november ambesked gevärsam 3979 ptr m/94 1712 m/94 kvalitet B m/87 374
40 mm m/36 m slsprgr m/36 1906 st
Januari 1941 – materielen flyttas till nytt lvbatteri
Lv 50 förläggning beslutades att utrymmas efter den 9 januari 1941. och t.v. skulle stå tomma. Max Petersson tyckte att det var han skyldighet att ha viss tillsyn över dessa och frågade därför försvarsområdet om att få direktiv om detta.
Flyttning av eldledning, signal och pjäsavdelningar gjordes den 14-15 januari 1941 till lv 51. Den 14 flyttades första pjäsavdelningen med eldledningsinstrument och pjäs med tillhörande handmagasin av ammunition. Den 15 fullbordades flyttningen med 2:a pjäs med tillhörande handmagaisn och alla ammunition som förvarades i det större ammunitionsförrådet tog flera dagar att flytta.
Så snart pjäserna hade avbröstats i de nya värnen och handmagasinen fanns på sina platser beräknades pjäserna vara eldberedda.
Februari 1941 – manskapsbarackerna utlånas
I februari 1941 lånades manskapsbarackerna ut till militärer som var på resa till Gotland.
Mars 1941 – Styrkebesked
Styrkebeked 27/3 1941
| Förband | off | lst off | uoff | lst uoff | manskap | summa | grupperingsplats | |
| linje | lst | |||||||
| Lv 50 | 1 | 1 | 2 | 43 | 47 | Oljebolaget, Nynäshamn | ||
April 1941 – Lång tjänstetid
5 april 1941 skriver troppchefen H. Wiklund till chefen för Stockholms försvarsområde om utbildning vid lv 50. Nästan allt manskap hade haft en tjänstgöringstid på i genomsnitt sju. månader, varför utbildningsplanen gick ut på repetition av lvtjänsten samt att öva största möjliga snabbhet.
VId inspektion den 10 april konstaterades att det var god ordning, troppchefen hade god befälsföring. Truppens uppträdande var gott, vilket däremot inte kunde sägas om den post ur annat förband, som bevakade uppfartsvägen till ställningen. Det saknades också möjlighet att värma upp diskvatten, något som nu fick göras i hinkar på kaminerna i förläggningen.Därför rekommenderades att anskaffa en mindre pannmur.
27/4 fortsatt utbildning med skjutning mot rörlig måltavla, övning mot flygmål, försvar mot trupplandsättning. Exercis II och III tillsammans med 4. bevkomp. Försvar av troppen vid markanfall i samarbete med 4. bevkomp. Fältarbeten bestod av iordningställande av pjäsvärn och byggande av eldställningar. Reparationer av taggtrådsstängsel och byggande av nytt pjäsvärn.
Maj 1941
2/5 artilleriunderstöd inloppet till Nynäshamn. Skulle beskjutas med direkt eld av Lv 50. För att kunna beskjuta transportfartyg och kryssare behövde troppen förses med 40 mm helpatron med pansarbrytande projektil. Även Gårdsfjärden kunde i begränsad utsträckning nås med direkt eld.
31 maj rapport från skarpskjutningar
Långsam målfångning, mlföljningen dåölig och lystringen ej tillräcklig. Godtagbart läge på elden men för små korrektioner.
Senare gjorde en liten uppryckning då elden också låg rätt bra och riktiga korrektioner gjordes. I sista serien kom emellertid åter servicens långsamhet fram.
augusti 1941
19/8 1941 Lv 53 L 8 har inträffat i Lv 50 L1 grupperingsplats med adress fältpost 63907 Nynäshamn. A. Ljungström troppchef.
Januari 1942 – Platsbefälhavare
Som platsbefälhavare i Nynäshamn tjänstgör from 7/1 1942 lstkapten G.E. Jonsson. Utöver befogenhet, som tillkommer platsbefälhavare enl. tjänstgöringsreglementet, bemyndigas lstkapten Jonsson att inspektera lvförbandens beredskap och utbildning.
Mars 1942
18/3 Manskapet hade i regel tjänstgjort omkr 300 dagar. Huvuddelen tillhörde 1921-1922 års klasser.
Juni 1942 – kamouflering
26 juni 1942 rapporterar plbef att Kamouflering av stora signal och eldledningsvärnet är så gott som slutförd.
juli 1943 –
13 juli 1943. Platsbefälhavaren (G. Hjelm) har överläggningar med oljeraffinaderiets representant angående markavtal där lv-förbandens ställningar är inrättade. Efter samråd meddelar oljeraffinaderiet att de ställt markområdena gratis till förfogande och invid anläggningarna även skänkt förläggningsbarackerna såväl såväl för lvf 50 som för 7. bevakningskompaniets förläggning ”Nya Oljan”.
Generalkosul Axel Ax:son Johnson ville vare sig mottaga någon som helst hyra eller låta underteckna hyreskontrakt för dessa markområden, med förklaringen, att dessa äro av kronan besatta för att skydda hans egna fabriksanläggningar.
september 1944
26/9 1944 framgår av markavtal att det inte finns några avtal eller arrenden. Där framgår att arealen ör 16 500 kvm och befästningarna består av 2 pjäsvärn, 11 g-värn med splitterskydd (enkla), 4 g-värn med splitterskydd (dubbla), 1 eldlednings- och signalvärn, 2 baracker, 1 amkällare.
oktober 1944
1944-10-18 Bevakningen vid Oljeraffinaderiet i Nynäshamn minskas tillfälligt med en post. Härav föranledda ändringar i vakt- och postinstruktioner att gälla under den tid minskningen kan bestå utfärdas av chefen 5. bevkomp.
Maj 1945
Bevakningen av oljeupplagen i Stockholm inkl. Oljeraffinaderiet A. Johnson & Co i Nynäshamn upphörde enligt order från Försvarsstaben den 18 maj.
September 1945
femte september 1945 finns Nynäshamns luftvärnsställningar upptagna i markavtalen. Där framgår att marken ägs av A. Johnsson & Co samt att utrymmet är ianspråktaget med 18 st värn + 2 st 40 mm