Mitt under beredskapsåren 1940 byggdes nya luftvärnsställningar med befästningar runt Stockholm. I Södertälje och Nynäshamn arbetade soldater och civila sida vid sida för att stärka huvudstadens försvar mot hotet från skyn.
Hösten 1940 pågick ett intensivt arbete för att stärka Stockholms luftvärn. Generalmajor Hugo Cederschiöld, dåvarande befälhavare för Stockholms försvarsområde, rapporterade i november att flera befästningsarbeten hade slutförts och andra var i full gång.
Vid luftvärnsställningarna Lv 50 i Nynäshamn och Lv 55 i Södertälje stod nya anläggningar färdiga, däribland ammunitionsrum som byggts av civila entreprenörer medan soldater bidrog med schaktning, betongarbete och hantlangning. Kostnaden för dessa projekt uppgick till omkring 15 500 kronor – en betydande summa i beredskapstidens ekonomi.
Arbetena vid de tyngre luftvärnskanonbatterierna Lv 20 i Nynäshamn och Lv 25 i Södertälje hade också fortskridit långt, medan förstärkningar vid Lv 51 i Nynäshamn och Lv 56 i Södertälje planerades. Där skulle militär arbetskraft ta vid så snart barackerna var på plats. Särskilt ställningen vid Lv 56 bedömdes kräva omfattande arbete då det var mycket berg.
För att klara uppgiften kombinerades militär arbetsinsats med civila entreprenörer som Nya Asfalt AB och Svenska Väg AB, vilka stod för sprängning och byggnation. Tillsammans bidrog de till att Stockholms luftvärn fick en snabb förstärkning under en tid då hotet från luften kändes påtagligt.