Området bildades 1940 och hemvärnschefer var:
1940-1947 Erik Lundberg
1947-1952 Bror Mauritz Mattsson
1953-1958 Sten Åkerlind
1959-1965 Ernst Fahlén
1965-1977 Allan Nordstedt
I planläggningen mot kuppföretag under tidigt 1950-tal skulle Turinge hemvärnsområde i första hand försvara två stycken mobiliseringsförråd, vid Ströpsta och Tingstaden. Nykvarns bangårdsområde, ett livsmedelsmagasin i cementfabriken 2,5 km sydsyd-öst Nykvarn samt ett mobiliseringsförråd vid Sundsvik. Uttrycket försvara skulle tas i ordets verkliga betydelse eftersom mobiliseringen var avhängig av att truppen kunde utrustas med den materiel som fanns i förråden.
Detta skulle gälla fram tills att mobiliserande förband utrustats.
Mobiliseringsförråd Ströpsta
Lat, Long 59.17961, 17.44855
Oklart hur försvarsuppgiften har sett ut här, och vad det använts till. I mitten av 1970-talet fanns det inte längre med som uppgift för hemvärnet. I dag är det ett stall i byggnaden. Jag har för mig att jag hört talas om att hemvärnet senare på 1980-talet hade denna byggnad som förläggning, men det är inte bekräftade uppgifter.
Mobiliseringsförråd Tingstaden
Lat, Long 59.13196, 17.46748
Även idag kan man notera att de gamla förrådsbyggnaderna och huset inom området inte finns med på några kartor. Man ser dem dock på flygfotografier. Det var inte ovanligt att förråden var placerade i lador eller redskapslider, för att inte väcka onödig uppmärksamhet.
Vilka som fick tillträde till objektet skulle vid mobilisering kontrolleras mot de passertillstånd som på förhand fanns utfärdade för försvarsområdets personal, i ordern som hemvärnschefen fått i det bruna kuvertet. Dessutom de krigstjänstgöringsorder som gått ut till det förband (okänt vilket) som här skulle mobilisera. En särskild utlämningschef skulle så småningom anlända och se till att förbandet fick sin utrustning, innan denne anlänt, och i det fall han blev förhindrad skulle hemvärnschefen Fahlén kunna tjänstgöra som utlämningschef, och se till att uppgiften löstes.
Försvarsmakten hade också en civil tillsynsman, arrendatorn från Bomersvik som i fredstid såg till att allt var i sin ordning.
Förläggningen av hemvärnets vaktstyrka var i huset 25 meter norr om förrådet, i instruktionen från 1960 står att elkaminer skulle tas med, så man kan anta att det var ganska spartanskt inrett. Mat fick de själva ordna under första dygnet för att sedan få den utkörd.
Mellan förrådet och bostadshuset fanns en larmledning med larmknappar på kortsidorna, där posten kunde larma övriga styrkan om något var misstänkt upptäcktes. Inne i huset fanns en ringklocka. Om posten ringde en gång tillkallades vaktchefen, vid upprepade signaler hela styrkan. Bägge posterna skulle också ha ögonsamband.
Ut mot skogen skulle Larmanordningen bestå av snubbeltråd med sex till åtta plåtburkar som skulle fästas på tråden på dolda ställen.
Mobiliseringsförråd Sundsvik
Lat, Long 59.22997, 17.42691
I vattenkraftverket som Sundsviks bruk ägde, hade försvarsmakten ett mobiliseringsförråd. Detta tycks ha utgått tidigt ur organisationen, men fanns planlagd tidigt 1960-tal.
Hela kraftverksområdet var planerat att spärras av med taggtråd och även avbrott i vägen. Stridsställningar för försvar mot anfall från varje riktning. Två enkelposter utplacerades, en vid ingången till förrådet och en vid transformatorhuset. Förläggningen ordnades i förrådsbyggnaden.
Det idag över hundra år gamla kraftverket (byggdes 1915) ägs idag av en privatperson.
Hemvärnets andrahandsuppgifter
Hemvärnets andrahandsuppgift var att säkerställa tillfartsvägarna med knutpunktsförsvar, och därmed säkerställa mobilisering inom planlagda områden. Uttrycket knutpunktsförsvar var en order om att med tillgängliga medel försvåra fientlig verksamhet i avsikt att komma fram till mobiliseringsförråd och mobiliseringsplatser.
Efter 1976 sammanfördes Turinge och Enhörna och kallades därefter Turinge-Enhörna hemvärnsområde.