Redan i början på 1960-talet konstaterade Länsstyrelsen att anläggningen hade för lågt skyddsvärde, och var illa placerad eftersom den var centralt belägen. Anläggningen användes dock under några årtionden till, fast för lite andra ändamål. April 1962 hölls ett möte i anläggningen, med många närvarande, bl a från F 18, Fortifikationsförvaltningen, KBAB, Södertälje stad och Civilförsvarsstyrelsen. Av protokollet framgår t ex vilket rum som skulle disponeras …
I civilförsvarsstyrelsens föreskrifter om säkerhetstjänst vid ledningscentraler av 1965 års upplaga, beskrivs hur säkerhetsarbetet ska utformas vid ledningscentraler. Redan i början på 1950-talet utformades ett antal föreskrifter bl a om publicitet kring civilförsvarets bergrumsanläggningar och sekretess i samband med projektering. Säkerhetstänkandet hade skärpts sedan det tidiga 1940-talet då man till och med lät ortspressen och allmänheten få delaktighet i …
Hamnkapten Tore Carlsson ansvarade för luftskyddet av Mälarehamnen, Saltsjöhamnen och Uthamnen vilka skulle organiseras med en personalstyrka på 24 personer uppdelade på tre patruller, en i vardera hamn. Man förflyttade sig mellan hamnområdets olika delarna på cyklar, men under luftskyddstillstånd var det bestämt att en droskbil skulle ställas till förfogande för hamnchefen. Personalen som fick utbildning i brandtjänst och …
Under 1949 lämnade Civilförsvarsstyrelsen nya direktiv och typritningar för ett antal olika fullträffsäkra skyddsrumsanläggningar och civilförsvarscentraler, både friliggande och i berg. För Södertäljes del behövde den gamla civilförsvarscentralen moderniseras, få en bättre skyddsnivå och utökas storleksmässigt. Under projekteringen och när den var i bruk benämndes den med kodnamnet HUNDEN. 1) Ingång från Badparken med närskydd och ingångstunnel med stötvågsfälla …
I byggnadschef Torsten Johnson utlåtande från 1938 beskrevs förutom skyddsrummen för luftskyddsledning att fyra stycken offentliga skyddsrum skulle byggas och att de skulle vara avsedda att skydda allmänheten, med en placering i nära anslutning till livligt trafikerade gator, torg och andra öppna platser. Luftskyddsinspektionens rekommendationer var att offentliga skyddsrum helst skulle vara insprängda i berg. För Södertäljes del planerades …
En luftskyddscentral var en skyddad ledningsplats där luftskyddets stabspersonal samlades för att leda och samordna det civila samhället i händelse av kris- eller krigssituation. Södertälje stads luftskyddschef, stadsfiskal Petrus Sundin påtalade år 1938 till Drätselkammaren att det fanns stora behov av att få till stånd en central för luftskyddets personal i Södertälje. Hittills hade den lokala luftskyddsledningen haft ett …
I början av år 1937 bestämde länsstyrelsen i Stockholms län, att polischefen i respektive stad skulle utarbeta planer för civila skydds- och räddningsåtgärder om angrepp skulle ske av bombplan. Redan i fredstid skulle ett handlingskraftigt skydd byggas upp, som skulle kunna mobiliseras vid behov. Luftskyddet skulle försvåra anfall från luften eller begränsa verkningarna. Luftskyddet kompletterade det militära luftförsvaret som …
Luftskyddet började organiseras runt om i landet med stöd av 1937 års luftskyddslagstiftning. I den lagen definieras luftskyddet som åtgärder av icke militär natur, vilket avsåg att försvåra anfall från luften och begränsa verkningarna av sådana anfall. Luftskyddet är en tidig benämning på det som i senare har utvecklats till civilförsvar. Den statliga myndigheten luftskyddsinspektionen inrättades år 1937 som …