Det finns så mycket att berätta om Ing 1 i Almnäs. Den här texten bygger till stor del på information hämtad från tidningsartiklar, arkivhandlingar från krigsarkivet, Wikipedia och sist men inte minst den förträffliga boken om Svea ingenjörsrregemetes historia. Helt enorma byggnadssatsningar gjordes samtidigt både i Almnäs och i Kungsängen under 1960-talen.
Arméstaben utförde rekognosering av området där nya Ing 1 skulle förläggas. Detta gjordes i hemlighet under sommaren 1962. I programmet skulle två regementen flyttas, men av beredskapsskäl ändå vara förlagda nära huvudstaden, ett på norra sidan och ett på södra sidan. Detta för att kunna säkra förbindelserna över Södertäljeviken, Södertäljekanal, Brandalsund och över Mörkö.
I ett valtal 1962 meddelar dåvarande socialdemokratiske statsministern Tage Erlander att Järvafältet inte skulle fortsätta att vara militärt övningsfält utan i stället blir Stockholms nya bostadsområde. Detta var ett led i den socialdemokratiska regeringens så kallade miljonprogram.
Järvafältet som sträcker sig genom Solna, Sundbyberg, Stockholm, Sollentuna, och Järfälla kommuner, hade sedan 1905 använts som militärt övningsområde. 1970 kunde försvaret lämna fältet för gott då Ing 1 och I 1 stod färdiga i Södertälje resp. Kungsängen. Större delar av Järvafältet bebyggdes sedan som en del av miljonprogrammet, där stadsdelarna Rinkeby, Tensta, Kista och Akalla uppstod, och fick sina namn uppkallade efter gårdarna som fanns på Järva.
Hösten 1962 offentliggjordes nyheten om Almnäs skulle bli den nya platsen för Svea Ingenjörregemente medan Svea livgarde skulle flyttas till Kungsängen i Upplandsbro kommun. Detta som sagt på grund av att Järvafältet behövde frigöras för bostadsbebyggelse.
Markinnehav och expropriering
Försvarets fastighetsnämnd hade i uppdrag att förhandla med markägarna för att kunna köpa loss de nya områdena. Men varken markägarna eller kommunerna var särskilt glada åt att behöva släppa mark till övningsfält och kaserngårdar. För ägaren till Almnäs gård kom detta som en fullständig överraskning. 1965 förordnade Kungl. Maj:t att den i Ing 1:s nya förläggnings och övningsområde ingående Almnäs egendom, som omfattar fastigheten Almnäs 1:1 m.fl fastigheter skulle avstås till staten, enligt lagen om expropriation.
För Svea ingengöregemente fanns behov av 1 400 hektar som låg inom Östertälje och Turinge kommuner. Åtta stycken gårdar berördes, varav tre behövde rivas. Försvarets fastighetsnämnd menade i en tidningsartikel juli månad 1963 att det brådskade med marktillträdena, så att kasernerna skulle hinna byggas, då flytten av regementena behövde vara klar senast 1968. Kostnaderna beräknades år 1963 till 65 miljoner för markköp och 100 miljoner för nya byggnader.
Almnäs gård
Från början var det tänkt att Almnäs herrgård, som var byggd 1862, skulle bevaras och nyttjas som officersmäss. I närheten skulle kaserner, kanslihus m.m anläggas. Dock visade det sig att grundförhållandena var för dåliga där, vilket hade medfört mycket stora byggkostnader. Herrgårdsbyggnaden var dessutom i dåligt skick och skulle kräva omfattande reparationer. Almnäs gård omfattade 728 hektar mark och huvudbyggnaden låg vackert belägen vid Måsnaren omgärdad av en engelsk park.
En sommarkväll 1969 brändes därför huvudbyggnaden upp, det var civilförsvarets undsättningskårskola i Rosersberg som genomförde bränningen som en övning. Delar av den gamla trädgården gjordes om till kolonilotter som regementets personal sedan fick hyra.
Expropriationsmålet avgjordes tillslut, efter ihärdiga överklaganden, i Högsta domstolen i april 1971. Ersättningen till godsägaren Harry Engström, gårdens sista innehavare blev betydligt högre än det belopp på 8,5 miljoner han först fått. Nu fick han ytterligare 3,5 miljoner, vilket innebar totalt 12 miljoner + 6% ränta från den första maj 1964 då egendomen togs i besittning av försvaret.
Platsen där regementet senare byggdes, fann man på en äng en kilometer sydväst om om Almnäs herrgård, där var det gynnsamma markförhållanden för att bygga kasernområdet.
Dispens för att bygga baracker
Regeringen lämnade dispens från det statliga byggnadsstoppet under sommarmånaderna till FortF år 1964. Man behövde omedelbart bygga ett barackläger vid Almnäs åt de Norrländska arbetarna som skulle komma ner och bygga upp kasernerna. Kostnaderna, bara för att ställa i ordning baracklägret, uppskattades till fyra miljoner kronor.
Vatten och avlopp
Området saknade vatten och avlopp varför FortF i början utav år 1965 ansökte hos Österbygdens vattendomstol, dåtidens mark och miljödomstol, om att dra ledningar över Måsnaren och parallellt med järnvägen vid Norrholmen. Ledningarna skulle sen anslutas till Södertäljes kommunala vatten och avloppsnät. På sträckan väster om Norrholmen skulle rören ligga strax ovanför vattenytan på en stödkonstruktion av betong, samt en sträcka på 90 meter öster om Norrholmen i rörgrav under sjöns naturliga botten.
Bilderna ovan är från våren 1965 och visar förberedande arbeten där motorområdet ska byggas. Källa: KrA / Svea Ingenjörregemente / Foton från uppbyggnaden av Ing 1 Almnäs.
En liten stad för 2 000 invånare
Vid slutet av år 1966 har projekteringen hunnit ungefär halvvägs. Enligt planerna skulle området vara klart vid årskiftet 1969-1970, och det såg ut som att planen skulle hålla. Kostnaden beräknades nu till 140 miljoner kronor totalt. Allt som allt skulle det bildas en liten stad på omkring 2 000 invånare. I början av januari 1967 får Fortifikationsförvaltningen igångsättningstillstånd för byggnationerna, som skulle pågå från februari 1967 till årskiftet 1969-1970. Nya vägar skulle anläggas, ett sjukhus, kanslihus, tygverkstad och skollokal samt kaserner.
Redan i oktober 1967 meddelar chefsarkitekt Gösta Ewerth på FortF, att garage, förråd och serviceanläggningar var färdigbyggda. Kasernerna och förläggningsdelen skulle gå in i den sista byggetappen. Sammanlagt byggdes fem kaserner i två våningar med plats för 1 200 värnpliktiga. Dessutom byggdes ett hotell avsett för kommenderad personal, lottor eller annan frivilligpersonal. Hotellbyggnaden omfattade 75 enkelrum av hög klass och var även den färdigbyggd hösten 1967.
Byggbilderna ovan visar att vintrarna var kalla och snörika på 1960-talen. Källa: KrA / Svea Ingenjörregemente / Foton från uppbyggnaden av Ing 1 Almnäs.
Restaurang och matsal
Sista byggetappen var Restaurangdelen, där arkitekten planerade bygget efter ”de nya demokratiska principerna” dvs att värnpliktiga, befäl och civilanställda skulle äta under samma tak. Maten skulle levereras från ett kök, centralt placerat mitt inne i restaurangen. Dock skildes värnpliktiga från befälen och civilanställdas matsal och även hade separata in och utgångar. Detta för trivseln skull, så att de värnpliktiga skulle slippa sina befäl under rasterna. 400 värnpliktiga åt gången kunde äta i matsalen och man klarade av att servera 18 man per minut.
Området
Förläggningsområdet kompletterades med ett sjukhus, idrottsplats och en simbassäng. Inom regementsområdet anlades tre mil asfalterade vägar och en viadukt över järnvägen som skar genom området. Almnäs station stängdes för allmän trafik i juni 1968, men nyttjades ytterligare några år för transporter till och från garnisonen.
Förklaring
1. Vakt och arrest
2. Befälshotell
3. Ingkas
4. Gymnastik och samlingsbyggnad
5. Fältarbetskola, skolhus
6. Militärrestaurant
7. Kanslihus
8. Kasern, Ingenjören
9. Kasern, Minören
10. Kasern, Pionjären
11. Kasern, Pontonjären
12. Kasern, Sappören
13. Sjukhus
14. Kallgarage A
15. Värmecentral, oljecisterner
16. Kallgarage B, C
17. Int, Tyg förråd
18. Förråd
19. Tygverkstad
20. Förråd
21. Utbildningsgarage m.m
22. Bränsle, fatförråd
23. Spolplatser
24. Smörjbryggor
Mer i en kommande artikel. Kommentera gärna här nedanför.