Det var flygplanens intåg och luftslagen under första världskriget som skapade behovet av luftbevakning.
Ursprungligen under 1920-talet sköttes luftbevakningen av landstormen som bestod av vapenföra män, i åldersklasserna 33-40 år, som inte redan tillhörde armén.
Redan några år innan krigsutbrottet 1939 fanns en rikstäckande luftbevakning utbyggd. En särskild gren av armén kallad luftvärnet övertog från 1942 ansvaret för luftbevakningen. Den bestod av värnpliktiga, frivilliga män och kvinnor samt arbetslösa som tvångskommenderades för tjänstgöring. 1945 var 14 500 personer krigsplacerade i luftbevakningen, varav 1 900 var kvinnor. När kriget var slut avvecklades luftbevakningen.
Främst skulle man ge underlag för alarmering av civilbefolkning, industrier och andra viktiga objekt vid förväntade flyganfall. Landet delades in i ett antal luftbevakningsområden (lbo). Varje område hade en luftbevakningscentral (lc) dit ett antal optiska luftbevakningsstationer (ls) rapporterade. Södertäljes olika ls rapporterade in sina iaktagelser till lbo Stockholm.
I Södertäljetrakten fanns ett par Luftbevakningsstationer (ls) som bemannades av 91. lbevkomp (luftbevakningskompani) från luftbevakningsbataljon L1.
71.lbevkomp fo 44 (1944/10)
Oktober 1944 bytte kompaniet namn till 71.lbevkomp fo44. Littereringen var i stort sätt den samma som 1937, men några ls har flyttats under beredskapsåren. Exempelvis har både 5917 2 A BACKA och SVARTTORP i Järnatrakten utgått sedan 1940.
Ls Södertälje – Torpa
Ls Viksberg – Högantorp
Ls Backa – Järna
Ls Påläng – Mörkö
Ls Hörningsholm – Pilkrog
Uppgifter
Luftbevakningsstationen hade som huvuduppgift att observera, känna igen och snabbast möjligt rapportera in flygföretag till ledningscentralen. Både egna och fientliga skulle rapporteras. På stationen tjänstgjorde en chef och ställföreträdare samt en kock eller kokerska. Dessutom nio värnpliktiga luftbevakare.
Luftbevakningsstationer som var placerade vid rikets land- eller sjögräns eller på särskilt svårtillgängliga platser hade vanligtvis endast manlig bemanning. En kokerska var tillåten att arbeta vid manligt bemannade stationer, men i övrigt fick man inte blanda manlig och kvinnlig personal utom i undantagsfall som då beslutades av chef.
Den värnpliktiga personalen delades in i tre skift. Tre personer arbetade uppe i utkiksplattformen. Det var en utkik och en lyssnare som tillsammans kallades för luftbevakningspost samt en telefonpost. Det var mycket viktigt att rapporteringen gjordes snabbt och rätt i varje tänkbar situation. Det var höga krav på posten att de behöll koncentrationen. De stationer som fanns i Södertäljetrakten var anslutna via telefonledningar till närmsta telefonstation. Telefonposten ringde därför in sina iakttagelser till ledningscentralen från en liten kur.
