Luftskyddet började organiseras runt om i landet med stöd av 1937 års luftskyddslagstiftning. I den lagen definieras luftskyddet som åtgärder av icke militär natur, vilket avsåg att försvåra anfall från luften och begränsa verkningarna av sådana anfall. Luftskyddet är en tidig benämning på det som i senare har utvecklats till civilförsvar.
Den statliga myndigheten luftskyddsinspektionen inrättades år 1937 som centralt organ, och var högsta ledning av luftskyddet inom landet. Luftskyddsinspektionen utfärdade anvisningar både av teknisk och organisatorisk art, så att luftskyddet i landet skulle förberedas enhetligt, ändamålsenligt och planmässigt. Exempelvis utgavs under åren 1938-1942 en skriftserie bestående av 18 stycken allmänna anvisningar.
Försvarsassistenter tillsattes i länsstyrelserna i varje län och betraktades som tjänstemän inom respektive länsstyrelse. Dessa var i allmänhet pensionerade officerare, och skulle handlägga frågor rörande luftskyddet på länsnivå.
Landet delades in i så kallade luftskyddsområden, För att säkerställa att det vid varje tänkbar plats inom landet alltid fanns en person som i fredstid skulle planera, och vid krig ta ledningen.
Vederbörande polischef förordnades som luftskyddschef i varje stad och landsfiskaldistrikt. Att det var polismyndigheten som fick uppgiften att lokalt leda luftskyddet, var inte så konstigt eftersom uppgifterna i luftskyddet liknade de uppgifter som polisen till vardags har, nämligen att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Polisen hade också en ingående person- och lokalkännedom, som var till fördel när man skulle samla och leda alla samhällets krafter för att hindra och begränsa skador.
Verksamheten som jag beskriver delades in i tre olika typer av luftskydd. De kommunala myndigheterna ansvarade för det allmänna luftskyddet som avsåg samhället i dess helhet. Sedan fanns industriluftskyddet som hanterade åtgärder inom särskilda industrier och företag. Det tredje delen var det enskilda luftskyddet (hemskyddet) som avsåg att skydda mindre grupp vanligtvis enskilda människor eller en familj, där var och en ansvarade för sitt personliga skydd. Till stöd för detta fanns Riksluftskyddsförbundet, och den lokala Södertäljeortens luftskyddsförening som skapades för att upprätthålla förståelse hos allmänheten för luftskyddet, föreningen bildades som en frivillig sammanslutning under år 1938.