1939 – mobilisering, etablering av ledning och luftbevakningssystem
När beredskapen höjdes vid andra världskrigets utbrott tog försvarsområdesbefälhavaren Bertil Burén (fobef) från och med den 1 september 1939 befälet över Nyköpings försvarsområde. I den första försvarsområdesordern fastställdes försvarsområdets gränser (bland annat kustavsnittet mellan Björksund och Nävekvarn) och den inledande krigsorganisationen: en förstärkt fostab, telefonstationsavdelning (tfnstnavd) och 1. bevkomp 42 b. De övergripande uppgifterna formulerades som skydd av viktiga objekt och kommunikationer, med möjlighet till rörlig strid, deltagande i luftförsvaret genom rapportering/luftbevakning samt stöd åt civila myndigheter. Särskild tyngd lades vid att förbanden skulle kunna lösa uppgifter även om sambandet bröts. [1/1939]
Redan i mobiliseringens första dagar började tjänstgöringen regleras praktiskt. Inom telefonstationsavdelningen organiserades personalen i grupper, där grupper kunde hempermitteras men med krav på att manskapet skulle medföra civila kläder och kunna inställa sig snabbt vid ny inkallelse. Samtidigt betonades att kvarvarande stab och grupp I skulle hålla full beredskap för sambands- och ledningsuppgifter. [2/1939] [7/1939]
Beredskapstjänsten konkretiserades också genom detaljerade regler för bevakning och vaktposttjänst. Exempelvis angavs hur vaktposter skulle bära och använda vapen och ammunition, hur anrop och varningsskott skulle genomföras, samt hur vapenvård och materielvård skulle kontrolleras regelbundet. Under hösten genomfördes dessutom persedel- och materielönstring och order gavs om utbildningsmoment som frivillig skjutning. [8/1939] [13/1939]
En central del av Nk fo:s beredskap blev snabbt luftbevakningen (Ls). Under september och oktober reglerades bemanning och avlösningssystem, där vissa stationer hemförlovades medan andra kvarstod i tjänst. I mitten av september fastställdes att stationerna Lästringe, Ludgo, Lid, Tunaberg, Ånga, Hånö, Oxelösund och Toresund skulle fortsätta tjänstgöra och att rapporteringen skulle knytas till luftbevakningscentralen i Stockholm. Detta innebar att Nk fo fick ett nät av observationspunkter samtidigt som personalresurserna kunde reduceras på andra platser. [10/1939]
Mot slutet av året återkom frågor om sekretess, vaksamhet och skydd mot underrättelseinhämtning. I december noterades bland annat utnämningen av generallöjtnant O.G. Thörnell till överbefälhavare, men ordern innehöll också ett uttryckligt erkännande av personalen vid Hånö Ls för ett föredömligt agerande mot misstänkta personer – ett konkret exempel på hur ’vaksamhet och tystnad’ var en del av den operativa kulturen. Samma order skärpte även sekretessregler i postadressering till luftbevakningsförband. [29/1939]
1940 – geografisk och organisatorisk omramning samt rationaliserad markbevakning
Vid årsskiftet 1939/1940 omramades Nk fo:s ansvarsområde genom att delar av lo 43 a (som inte ingick i Stockholms skärgårds marina försvarsområde) från och med den 1 januari 1940 fördes till Nk fo efter att Södertörns fo indragits. Fobef övertog därmed befälet över den i Vagnhärad förlagda 1. självständiga bevakningsplutonen 43 a med underställda Ls. [1/1940]
Samtidigt fortsatte Nk fo att anpassa organisationen till 1940 års krigsorganisation. I mars infördes en tydlig struktur med fostab, landstormssignalgrupp (lststngrupp), 1. bevkomp L 10 och 91. lbevkomp L 10, och 1. självständiga bevplut 43 a upphörde från och med den 1 april. Ordern visar också hur viktiga skyddsföremål i Oxelösund – särskilt marinens oljelager – gavs särskild bevakning genom att en pluton organiserades från bevakningskompaniets manskap. [19/1940]
I april beordrades kapten von Feilitzen som platsbefälhavare i Oxelösund. Detta markerar Oxelösunds tyngdpunkt inom försvarsområdet och skapade en lokal ledningsnod för hamn- och industriförsvaret. Samtidigt hanterade Nk fo detaljer i den dagliga beredskapen, såsom krigsavlöning, attestordning, inventering av befattningshavare och hantering av provisorisk utrustning. [27/1940]
Under sommaren 1940 dominerade frågor om hur markbevakningen kunde reduceras utan att skyddet av kritiska punkter försvann. I juni fastställdes en plan för hempermittering av delar av markbevakningen samt en precisering av vilka poster som skulle bibehållas (bland annat vid broar, viktiga kommunikationspunkter och flygfält). Bevakningen i Oxelösund skulle organiseras och underställas platsbefälhavaren. [39/1940]
I juli fortsatte denna linje. Bevakningen vid bron över Nyköpingsån drogs in den 26 juli, vilket är ett tydligt exempel på hur hotbild och resursläge vägdes mot varandra. Samtidigt kunde kustterrängen kräva punktvis förstärkning: i samma order reglerades hur ett förhandslärt försvar av Bjurshalsen (en ö norr om Oxelösund) skulle organiseras med pluton ur II. bat L 10 och hur underställning och avlösning skulle ske. [46/1940]
Under hösten 1940 blev skyddet av befästningsarbeten ett återkommande tema. När huvuddelen av I. och II. bat L 10 hempermitterats beordrades mindre styrkor att kvarstå för att organisera rörliga bevakningsavdelningar som särskilt skulle skydda permanenta och halvpermanenta värn och skyddsrum mot åverkan. Tjänstgöringen skulle i möjligaste mån bygga på frivillighet och avlösning var fjärde vecka, med hänsyn till arbetsmarknadsmyndigheter och hemmens behov. [58/1940]
Ledningsmässigt förekom även kortare perioder av ställföreträdande befäl. I början av oktober övertog major Carlberg befälet under fobefs frånvaro. I samma tidsrum återspeglas den överordnade ledningens kommunikation genom att generalmajor C.A.F.L. Holmquist höll ett radiosänt anförande, vilket visar hur beredskapsmoralen och det psykologiska försvaret integrerades i vardagen. [61/1940]
1941 – luftförsvar, fortifikatoriskt skydd och omfördelade bevakningsuppgifter
Under 1941 präglades Nk fo:s order av fortsatt växling mellan inkallelse och hempermittering samt av luftförsvarets krav. I februari omfördelades luftvärnsförbanden: Lv 30 L 10 sändes till Väddö för skjutning, medan Lv 52 L 8 kvarstod som beredskapsförband vid Oxelösund (järnverket). Samtidigt reglerades vilka luftvärnsakantrupper som skulle hempermitteras och vilka som skulle inkallas för att upprätthålla funktionen. [17/1941]
I augusti skärptes kravet på kontroll och bevakning av befästningsarbeten. Bevakningen av hel- och halvpermanenta värn och skyddsrum skulle genomföras genom Oxelösundsgruppen med regelbundna inspektioner, kontroll av stängsel och hinder, maskering, lås och fuktförhållanden samt rapportering i kontrolldagbok. I samma order reglerades överlämnandet av Ls 58662 B (Kvarsebo) till 91. lbevkomp L 10, vilket visar hur ansvar för luftbevakningsstationer kunde flyttas mellan förband. [39/1941]
I slutet av augusti/början av september omprövades flygfältsbevakningen. Markbevakningen vid flygfälten drogs in från och med den 10 september och personalen återgick till 9. cskkomp. Det var en tydlig rationalisering: en uppgift som under delar av 1940–1941 varit återkommande reducerades nu. Samtidigt visar ordern att luftvärnet – bland annat Lv 58 L 10 – fortsatt var föremål för inkallelser, utbildning och periodvis beredskapstjänst under hösten. [49/1941]
I september 1941 formaliserades även delar av sjukvårdsorganisationen. Värnpliktige läkaren Kahn krigsplacerades som fältläkare vid Nk fostab – ett exempel på hur civila kompetenser knöts till försvarsområdets krigsorganisation. [51/1941]
1942 – övningsverksamhet, säkerhetsbestämmelser, ny bataljonsbildning och avveckling
År 1942 fortsatte Nk fo att kombinera beredskapstjänst med utbildning, men året avslutades med själva avvecklingen av försvarsområdet som egen organisation. Under våren genomfördes en större dubbelövning den 11–12 april. Övningen leddes av fobef och organiserades som ett anfall–försvarsscenario med två styrkor: Styrka A (försvarande) bestod av Nkgruppen och hemvärn, medan Styrka B (anfallande) sammansattes av flera cykelskytte- och kustförsvarskompanier samt ett markeringsförband. Ordern redovisar detaljer om övningsledning, markeringsorganisation, förläggningar och genomförandeplan – vilket visar att Nk fo bedrev kvalificerad territorial övningsverksamhet även sent i beredskapsperioden. [23/1942]
Samtidigt framträder en tydlig säkerhetsmedvetenhet i 1942 års order. I april utfärdades särskilda bestämmelser om fotografering, där fobef betonade att fotografering med civil kamera normalt inte fick ske vid övningar eller i militära områden eftersom materialet kunde utnyttjas för spioneri. I samma order fastställdes också utbildningsplan och tjänstgöring för radiolottor, vilket visar hur sambandstjänst och frivilligpersonal integrerades i försvarsområdets verksamhet. [29/1942]
Under sommaren 1942 genomfördes även större organisatoriska förändringar. I augusti upplöstes I. batstaben och en Kustbataljon bildades genom att de tidigare I. bat-förbanden sammanfördes med Tunabergskompaniet. Major Murray utsågs till chef. Samtidigt fördelades ingenjör- och stabsuppgifter på namngivna officerare, vilket tyder på en samlad och mer specialiserad ledningsstruktur inför avvecklingen. [60/1942]
Avvecklingen fastställdes i Foorder n:r 66/1942. Ordern reglerade hur en begränsad beredskapsstyrka skulle kvarstå (bland annat 10% av flera kustförsvarskompanier) och hur hempermittering skulle genomföras. Avgörande är att ordern slår fast att Nk fo upphör från och med den 1 oktober 1942, varvid underställda förband överförs till Strängnäs försvarsområde (Sn fo) med angiven fältpostadress. Överste Lundén anges som befälhavare och kapten Danils som stabschef, och Nk fostab upplöses med omfördelning av personal och uppgifter (inklusive ny platsbefälhavare i Oxelösund). Därmed avslutas Nk fo:s existens som självständigt försvarsområde efter drygt tre år av mobilisering, beredskap, omorganisation och gradvis reducering. [66/1942]
Källförteckning
Krigsarkivet; Nyköpings försvarsområde, Stabsavdelningen B1:1. Försvarsområdesorder 1939–1942
Foopo n:r 1–29/1939
Foorder n:r 1–74/1940
Foorder n:r 1–65/1941
Foorder n:r 1–66/1942